Misstänkt för brott

Att vara misstänkt för brott är en jobbig situation och det är viktigt att du som brottsmisstänkt får korrekt juridisk rådgivning och stöd. I den här artikeln har vi samlat våra bästa juridiska råd för dig som är misstänkt för brott eller åtalad för brott.

Rätt till advokat som brottsmisstänkt

Som brottsmisstänkt har du både rättigheter och skyldigheter som är viktiga att känna till. En av de viktigaste är rätten till juridisk hjälp: om du är misstänkt för brott som kan ge fängelsestraff har du rätt till en offentlig försvarare som utses av tingsrätten.

Du har rätt att önska vilken advokat du vill ska vara din försvarare. Tingsrätten frågar advokaten och om advokaten kan så utser domstolen hen. Kostnaden för en offentlig försvarare betalas av staten, men om du döms för brott kan du behöva betala hela eller delar av kostnaden. Det beror på din inkomst.

Mer läsning för dig: Så funkar det att välja Din Advokat som offentlig försvarare 

Rättigheter och skyldigheter vid polisförhör

Det första som normalt händer om du misstänks för brott är att du blir kallad till förhör hos polisen. Som brottsmisstänkt är du skyldig att komma på polisförhör som du kallas till. Du har rätt att vänta in din offentliga försvarare innan du svarar på frågor från polisen. Om du behöver tolk vid förhöret har du rätt till det.

Du är aldrig skyldig att svara på polisens frågor, du är inte heller skyldig att tala sanning. Men det är viktigt att du om du vill prata tänker igenom vad du säger. Många förhör spelas in. Polisen skriver ner alla frågor och svar och brukar läsa upp det som skrivits. Då får du möjlighet att rätta om något blivit fel. När det är klart skriver polisen ”uppläst och godkänt”. Om du i en rättegång säger något annat än vad som står i förhöret kan åklagaren läsa upp det som står i protokollet.

Förundersökning och åtal

En förundersökning kan innehålla förhör, genomgång av mobiltelefoner och annan teknisk utredning. Polisen ska vara objektiv och följa åklagarens direktiv. Hur lång tid en förundersökning tar beror till stor del på vilken typ av brott som utreds, hur komplex utredningen är och hur prioriterat brottet är.

Vid en förundersökning kan du som brottsmisstänkt dela med dig av information eller egen bevisning som är viktig för utredningen till polis och åklagare, exempelvis om du har vittnen eller handlingar som styrker din historia. Om du lämnar information om vad du eller andra gjort som hjälper polisen att utreda brott kan du får lägre straff i domstolen om du döms.

När utredningen är klar få du tillsammans med din försvarare läsa hela förundersökningen och lämna synpunkter. Det kan finnas vittnen som behöver höras eller något annat som hjälper dig i utredningen.

Om du blir frihetsberövad eller inte under förundersökningen beror på vilken typ av brott du är misstänkt för, brottets straffskala och graden av misstanke:

• Det är enbart vid allvarligare brott där straffskalan är fängelse i minst ett år som du kan bli anhållen och häktad.
• Vid mindre allvarliga brott släpps du oftast fri under förundersökningen, även om du fortfarande är misstänkt.

Polisen har rätt att gripa en person som är misstänkt för brott. Inom sex timmar måste polis kontakta åklagare som får besluta om att anhålla en person. Inom 72 timmar måste åklagaren begära att tingsrätten ska besluta om häktning. Om tiderna inte hålls måste den misstänkte släppas ut. Om du blir häktad ska åklagaren normalt väcka åtal inom 14 dagar, men tiden kan förlängas.

Om du har juridiska frågor eller är osäker på något kring processen kan du alltid vända dig till din offentliga försvarare.

Åtalad för brott och rättegång

När förundersökningen är klar och brottet är utrett beslutar åklagaren om utredningen ska läggas ner eller om åklagaren tycker att bevisningen räcker för att väcka åtal. Du blir alltså åtalad för brott först om åklagaren väljer att lämna in en stämningsansökan till tingsrätten.

Som åtalad för brott får du det slutliga förundersökningsprotokollet. Där står vad alla sagt som polisen hållit förhör med och där finns all övrig bevisning. Det kan vara telefonlistor, analysbesked om narkotika och annan teknisk bevisning. Du får också stämningsansökan. I den står vilket brott du är åtalad för och vilken bevisning åklagaren vill använda.

Du får också en kallelse till rättegången i domstol. Du måste bekräfta för domstolen att du tagit emot kallelsen till rättegången via det svarsbrev (delgivningskvitto) som följer med kallelsen. Inför rättegången träffas du och din försvarare och förbereder er inför rättegången (huvudförhandlingen).

Du är skyldig att komma till rättegången. Om domstolen uppfattar att du är delgiven men inte kommer till rättegången då får du betala vite (en sorts böter). Du kan också bli hämtad till rättegången av polis.

Under rättegången kallas du som brottsmisstänkt för tilltalad och den som blivit utsatt för brott kallas för målsägande.

Det här händer vid rättegång

Vid rättegången läser åklagaren upp stämningsansökan. Det är bara det som står i stämningsansökan som domstolen kan döma över och det är åklagaren som har det som kallas bevisbördan. Det betyder att det är åklagaren som ska bevisa att du gjort det som står i stämningsansökan. Efter att åklagaren läst upp stämningsansökan läser målsägandebiträdet upp om det finns ett skadeståndsanspråk mot dig som tilltalad. Därefter är det försvararens tur att förklara om du erkänner eller förnekar brottet och vad din inställning är till eventuellt skadeståndsanspråk.

Nästa steg är att åklagaren berättar sin version av vad som hänt och går igenom den bevisning som finns. Sedan får målsägandebiträdet utveckla skadeståndsanspråket om det behövs. Till sist får försvararen berätta din version och presentera försvarets eventuella bevisning. Efter det är det förhör med målsägande, tilltalade och vittnen. När all bevisning presenterats och alla är förhörda så kommer nästa del i rättegången som kallas personalia, som handlar om den tilltalades liv, och det är för att domstolen ska kunna komma fram till vad som är det lämpligaste straffet (påföljden) om det blir en fällande dom.

I slutet av rättegången hålls slutanföranden, så kallade pläderingar, där både åklagare, målsägandebiträde och försvarare sammanfattar får möjlighet att berätta om de tycker att bevisningen räcker för en fällande dom och vilken påföljd (vilket straff) den tilltalade ska få om hen döms.  Målsägandebiträdet fokuserar på skadeståndsfrågan. rättegången. Därefter håller domarna en överläggning för att döma i fallet. Domen kan antingen meddelas direkt eller vid ett senare tillfälle.

Om du blir dömd för ett brott i tingsrätten har du tre veckor på dig att överklaga domen. Om du överklagar domen blir det en till rättegång, denna gång i hovrätten.

Din offentliga försvarare fortsätter att hjälpa dig vid eventuell överklagan samt inför och under rättegången i hovrätten.

Faktaruta: Olika grader av misstanke

I svensk rätt finns fyra misstankegrader som styr vilka tvångsmedel som polis och åklagare får användas mot brottsmisstänkta:

• Kan misstänkas: Är den lägsta graden av misstanke, gäller när det endast finns svaga misstankar.
  Polisen har rätt att gripa, förhöra och hålla kvar personer som kan misstänkas för brott i upp till 12 timmar. Polisen har också rätt att kroppsvisitera personer som kan misstänkas för brott som har fängelse i straffskalan. I vissa fall har polisen även rätt att genomföra en husrannsakan hemma hos en person som kan misstänkas för ett allvarligt brott.
• Skäligen misstänkt: Är den nästa lägsta graden av misstanke, där det finns konkreta omständigheter som talar för att den misstänkte personen skulle ha begått ett brott.
  Polisen har rätt att gripa, förhöra och hålla kvar personer som är skäligen misstänkta för brott i upp till 12 timmar. I vissa fall kan åklagare anhålla och domstol häkta en person som är skäligen misstänkt för brott, men det gäller enbart om brottet kan leda till fängelse i mer än ett år och om det finns en fara för att den misstänkte kommer att avvika, undanröja bevis, påverka vittnen eller fortsätta brottsligheten.
  Polisen har också rätt att kroppsvisitera, göra husrannsakan och sätta in telefonavlyssning hos personer som är skäligen misstänkta för allvarliga brott. Även reseförbud och anmälningsskyldighet kan vara aktuella tvångsmedel.
• På sannolika skäl misstänkt: Är den högre graden av misstanke, där det krävs mer bevisning mot den brottsmisstänkte än på de två lägre nivåerna.
  Polisen har rätt att utföra samma tvångsåtgärder som vid graden skäligen misstänkt. Det innebär bland annat att en person som är på sannolika skäl misstänkt för allvarliga brott kan anhållas och häktas.
• Tillräckliga skäl för åtal: Är den högsta graden av misstanke och gäller om åklagaren gör bedömningen att ett åtal kan leda till en fällande dom, dvs att den sammantagna bevisningen är tillräcklig för att bevisa den misstänktes skuld. För denna grad av misstanke måste det finnas starka och tydliga bevis för att den misstänkte personen begått det aktuella brottet, och det är först vid denna grad som åklagaren får väcka åtal. Inga nya tvångsmedel är aktuella för denna grad.
• Ställt utom rimligt tvivel: För att någon ska kunna dömas för ett brott måste åklagaren lägga fram så stark bevisning att domstolen finner att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den åtalade gärningen. Det innebär bland annat att domstolen måste kunna utesluta alla andra någorlunda rimliga alternativa förklaringar.